#3 “No, no. No fences”

Genom de ryska landskapen tuggar den där vita vanen på. På motorväg och på landsväg. Och javisst vi äro alla intryckta i den, The Hawkins och 4aprils. Lika svettiga och spritluktande men samtidigt på ett överhängande trevligt humör!

Så här snart 5 dagar in på turnén börjar vi mer och mer lära känna 4aprils och deras crew. Det är ett gäng riktigt sköna lirare må jag påstå. Även om de, likt folket i övriga jävla Ryssland, är knackiga på Engelska gör dom sitt bästa för att förstå oss samt göra sig själva förstådda. De hjälper oss vid beställning av mat och de hjälper oss vid soundcheck när språkbarriären mellan oss och övrigt folk blir för stor. Det är något som vi uppskattar något oerhört mycket.

—-

Kroppen börjar nu på riktigt känna av turnélivet. Johannes vaknade idag (tisdag) upp med en smärre förkylning och Albin har en ömmande rygg samt att vi alla börjar komma till en grad av dekadens där vodka liksom inte smakar direkt illa. Personligen har jag alltid tyckt att vodka smakar råttgift. Dels beror det på vana, blir du hela tiden bjuden på det så är det självklart att din smärttröskel för det sakta men säkert minskar. Men framför allt är det så att den vodka vi druckit här i Ryssland faktiskt smakar bättre än den vi är vana vid. Men i övrigt mår vi väldigt bra och laddningen inför varje spelning blir bara större och större.

—-

Det är dock en del kontraster mellan gigen hittills. Spelningen i Yekaterinburg (första) var i en riktigt stor industrilokal ombyggd till konsertlokal, med en stor bar längst bak samt en stor loge. Skitigt och smutsigt men på ett bra sätt. Andra spelningen som var i Chelyabinsk hade en scen som såg ut som en gammal teaterscen. Det var trappingångar bakifrån till scenen vilket gjorde att allt såg riktigt häftigt ut. Lägg därtill en kanonbra loge med mycket plats att gå undan på. Och i Magnitogorsk var spelningen i en enkel källarlokal. En klassisk liten rockklubb. Nackdelen här var att logen var lika stor som en större toalett. Sådant kan göra mig smått stressad ty jag gillar att kunna gå undan från allt och slappna av. Gårdagens gig i UFA var riktigt bra. Bra rockpub med bra standard på inredning samt scen. Dessutom en bra riktigt bra loge med bra plats i.

Publiken har fortsatt att vara fantastisk. Dom får oss verkligen att känna oss uppskattade, både under och efter vi har spelat. Det tas foton, det skrivs autografer och folk berömmer oss om vartannat. Det är helt fantastiskt att få bli så uppskattade!

Idag Tisdag rullar vi in i Kazan och påvägen hit åkte vi en bit längs Uralbergen. Rätt så mycket ögongodis kan en tycka. Stora toppar och djupa dalar byttes om vartannat och vintertiden gav bara ännu mer krydda till vyerna. Mitt i allt detta fick vi dock plötsligt stanna längs en landsväg. Anledningen var att ett trettiotal kor (!!) hade bestämt sig för att korsa vägen just där och då. Kirill från 4aprils förklarade då helt casual att det är så det går till här ute i Sibirien, "No, no it's normal. No fences". Så det är bara att tugga i sig och åter en gång inse att vi faktiskt inte är i Sverige längre.

—–

Grabbarna i aprilfyran pratar gott om Kazan på förhand. Så det bådar mycket gott. Vi är redo och vi kommer alltid att vara redo!

Nej, nu är det dags att posta detta och värma upp fingrar och nerver inför kvällens speleri.

Over and out!!

// Micke (kl.16.37 UTC +05)

Här nedan slänger jag upp ett gäng bilder tagna under de senaste dagarna :

FB_IMG_1479063994790received_10154132329018652received_10155443012144202received_10155443012324202Screenshot_2016-11-15-19-41-02

You may also like...